Med tvålindränka händer, skötet ska brännas rent, så in i helvete – det är allt jag vet. Tvättar håret med öppna ögon, viljan att kräkas river strupe, punkterar lungor och det är bara jag som ser, att jag gråter. Kinderna kan skrika hur bäst de vill – ingen finns att höra tårarnas svek.

Väser ”jag gör mig fin, så mycket bättre” - en fucked up lek.

Magen ber, vänder ut och in på säck – tänker, för sent – du förtjänar inget bättre. Du har spytt så många gånger, vi båda vet att du inte längre bär ett namn värt att nämnas. Finns inget mer.

Rakbladet ligger raklångt i mina händer, känner iskallt stål skala av, fingrarnas tryck. Jag ler, lägger leendet i det sår, som bara växer. Avloppet, likt nedsmälta rosor. Nynnar, men det är inte jag som sjunger.

Det är inte förrän vattnet slutar rinna, som jag förstår – att jag blöder.



Spottar spegelblank yta svart, en jävla sörja. Visar tänder, hon ser tillbaka och morrar. Nyper henne hårt i bröstvårtan.


- Du är en jävla loser.