Då det sista ljuset smält ner bakom tallarna
och bröstet dånar av himlarnas skönhet
elden har sjungit sig trött över heden
och kroppen brusar av minnen
reser du dig så rävlikt ur barksanden
en sista återstod av avlövade stammar
en stenstod, ett vittrat flyttblock
och askan i pälsen och nosen

men asplöven som rister i vind
på andra sidan älven
och lukten av vatten
bakom brändernas sotiga vittring, nu
är det aldrig för sent