jag drömmer fortfarande 

mardrömmar

om det där lilla fönsterlösa rummet

på lasarettet

det var in dit jag fick gå

för att se dig

röra dig

en allra sista gång

det var så overkligt verkligt

jag hade ju sett dig sova förr

jag hade hört dig snarka högt

men nu var du alldeles stilla

knäpptyst

du sov den eviga sömnen

den man aldrig vaknar ur

jag minns hur jag stod där intill dig

hur jag tog din stora hand i min

likt hur du brukade ta min lilla hand i din

när jag var liten

nu är min hand lika stor som din

men den är tom

tommare än någonsin

och jag smekte lätt din sträva kind

samtidigt som tårarna föll från min

jag minns att jag ville skrika

att nu får du fan ta och vakna

sluta låtsas

det är inte roligt

men jag var stum

fick inte ur mig ett ljud

jag var dum

förtvivlad

fast i förnekelse

men jag böjde mig fram och viskade

det jag berättat för dig så många gånger förr

en allra sista gång

jag älskar dig, pappa

sedan lämnade jag det lilla fönsterlösa rummet

men platsen du har i mitt hjärta

lämnar du aldrig

aldrig