Redan medlem?
Logga in
Ödmjuk viskningNyss täckta i vinterskrud Nu nakna trädens kronor Ohöljda inför tidens tand Uppsträckande sina grenklädda armar Likt en stor omfamning
I dess mitt I trädets innersta inre Finns kärnan Höljd av årsringar av upplevelser Minnen lagrade i varje träd doftande cell
Underbara vidsträckthet Väcker förhoppningar Visshet om att delande helhet Föder insikter Flödande i gemensam jord
Skådar dess skönhet
Ödmjukt vajande för Vindens Ord
Följande varje viskning
Fri vers
av
Anira
Läst 187 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2012-01-01 19:07
|
Nästa text
Föregående Anira |