Vännen min,
jag tvivlar inte för en sekund att du
vigt ditt liv för dem som står dig nära
och kära - de som verkligen betyder
någonting för dig i ditt liv och som
behöver dig ...
Men! Och det är ett stort MEN!
- Hur är det med tillgången på kärleken,
omtanken och allt annat nödvändigt som
hör till det som är dig och dina egna
behov?

Min tuffaste livslärdom var nog den
stund, det ögonblick som jag kom till
insikt om var jag placerat mig själv i
mitt livsmönster och den livsstruktur
jag levt och lever i ... 
- Visst allting kunde förändras, braka
ihop, totalkrisa och bli till
katastrofer med globala proportioner
eller blott glokala eller till och med
lokala ... men det som alla visste genom
alla tider i alla år var att oavsett vad
som händer Peter består!

En dag behövde oförväntat jag själv stöd
och verklig hjälp - Inte bara sådan där
hjälp som när man hjälper till med
flyttlass, inköp eller att måla om
sommarhuset eller så ... Nej, Verklig
Hjälp där de jag sökte hjälp hos behövde
bjuda till lite mer än blott med
eventuell överbliven tid utan med redan
inbokad tid och inbokade resurser - så
som jag gjort för dem i alla år oavsett
...
- Först blev jag chockad av bristen på
gensvar, sedan kom besvikelsen och sen
... Nej, jag blev inte bitter, möjligen
arg ...
Men det som fick mig att komma till
verklig insikt var någon som helt
uppriktig sa till mig att
- Men Peter, du har ju aldrig bett någon
om hjälp - du har ju alltid varit den
som funnits där och ställt upp för oss
som behövt när helst vi så behövt ... En
trygghet - en klippa på en osäker jord!
Det är faktiskt inte så konstigt att du
inte får något gensvar på din begäran om
hjälp nu när du så behöver - tror de
flesta är alldeles för ställda och
chockade över att du överhuvudtaget
behöver fråga ... Du är den beständiga
klippan ...

Sedan sa hon en liten sak som fick mig
att tänka till ett varv till
- När du inte har bett mig eller några
av de andra om hjälp utan alltid bara
funnits för oss ... så har du faktiskt
lite exkluderat oss ur ditt liv ... Om
du blott bara frågat långt tidigare även
när du egentligen inte behövde, så hade
du fått oss att känna oss behövda och
inkluderade mer i ditt liv ...

Hon hade faktiskt väldigt rätt - inser
jag nu!
Genom att ständigt finnas för andra och
lösa alla andras problem 
så var det jag egentligen gjorde att jag
vände bort min egen uppmärksamhet från 
mig själv och mina egna behov.
Vad jag inte insåg var att jag därmed
också svek mina vänner och de som
verkligen behövde mig i sina liv - Att
det behovet inkluderade att jag också
visade att jag behövde och behöver dem i
mitt liv, var alldeles för främmande för
mig ...

Nu inser jag att för att verkligen bry
mig om mina älskade barn, mina nära och
kära och övriga vänner och andra som jag
känner, vilka bryr sig om mig ... Måste
jag börja att se till att jag fyller
mina egna behov så att jag verkligen mår
bra och blir lycklig - Ty då gör jag dem
alla glada och lyckliga för min skull
och samtidigt gör det dem tryggare med
vetskapen om att jag kommer att finnas
kvar så mycket längre för dem och att de
därmed får mer tid att få visa hur
mycket jag betyder för dem också ...

Så - Se till att tillgången på dig själv
för dig själv verkligen börjar möta den
efterfrågan på din närvaro i ditt eget
liv som jag tror mig ana att du inte ens
haft en verklig reell tanke på att
checka läget för tidigare i ditt liv ...


Du är värd det! Och så är också alla de
som älskar och bryr sig om dig i ditt
liv!