Jag grät i tystnaden
iklädd i min svarta offerkoftan
som kliade,
som brände min känsliga hud
jag satt och grubblade
över dom grå dagarna
som nyss gick i dimman
jag satt och tänkte
på kärleken att även den gled förbi
mina fingrar,
mina steg
mitt hus.

En röst
från ovan
sänkte en tröst och viskade mirakulöst !
Kvinna,
ta på dig den finaste sidenklänning och dansa i livets ära!