Allt som fanns samlat i hjärtat
blev till tårar som föll för inget

Han ville älska men fann ingen som ville bli älskad
kärleken rann ut i sanden

Sommarvinden upplöstes på ängen
och på ålderns höst grävde han sin grav
i ensamhet med blick mot blåsippornas förtrollning

solen älskar de som lyser tillbaka
men livskraften var inte nog

tänk om han ändå hade funnit henne
som han sparat all sin längtan till

då hade han givit allt och öppnat sin själ
men den sommaren vandra han ensam
det var dags att ta farväl