en kall vinterdag i mars bredde han ut sina armar i mårten trotzigs gränd så att han spärrade hennes väg. händer mot husväggar. snöflingorna stora som lapphandskar landade mjukt på jackärmarna och bildade ett tunt täcke med mönster av kristallerna. snön virvlade till när han slöt sina starka armar om henne när hon kom

precis så nära
att hon inte kunde vända om

där en dag i mars som var alldeles nyss men ändå en evighet sen när tjugofem grader är plus istället för minus. alla snöflingor smälta. ingen jacka att borsta. av