Jag ringer dig inte
även om jag behöver tala
för jag blir besviken över det samtal vi har
Varför frågar du mig inte om hur jag mår?
Varför svarar jag dig inte
då du sedan äntligen frågar?
Varför säger jag så mycket vackert till dig
då jag vet att du inte säger det tillbaka?
Varför spyr jag ur mig min kärlek i ord
då tystnad är det som återstår?
Varför slutade jag spela dig mina sånger?
Varför slutade du säga dina tankar?
Varför ger du mig inte den trygghet du gav?
Varför känner jag inte den säkerhet jag hade?
Var är tron på oss?
Varför säger du inte att allt blir bra??

Men sen kommer den där stunden
Mitt i min ensamma monolog
Mitt i min panik
Då du plötsligt tar min hand
Du säger inte ett ord
Du bara rör mina fingrar med dina
För dem av och an över mina
Ser på mig en halv sekund
Rakt in i mig och mitt
Och allt det där
som jag tror att förstört oss
är borta
och jag är hel igen
och det är bara du och jag
och ingen annan finns
inte för dig och inte för mig
Det är du och jag
och så kommer det förbli
Det säger du där i mörkret
Utan att säga ett ord
Och allt som vi egentligen är
Är.