Electropuls i hjärtat,

galopperande hestar med skumgummihovar i magen.

Det börjar bli svårt att skilja ut

vad som är upp och vad som är ner.

Blodet flyter åt fel håll,

natt har blivit dag och dag har blivit natt.

Inverterad glädje eller jag vet inte,

det snurrar så jävligt.

Verkligheten är så fruktansvärt defekt,

förstår inte hur folk orkar.

En vacker eller antagligen ful dag

tappar man väl greppet totalt.

Det är nog bara en fråga om tid.