Varför kan folk inte bara leva, andas, vara – allt vi gör är att bygga vårt rykte, man måste likt fan bevara
Grannen får inte ha större hus, men har du större bil har du mindre kuk
Vi är slavar för pengar, status, glamour från vaggan till graven – från likkistan blir dock ingen ånger stor
Vi gör lite för att protestera, var är våra manifest
Jag försöker gråta och blöda för att visa att jag är äkta
Men levandes i en värld dränkt av materiella ting gör sig stora gester bättre på en scen
Numera gråter jag sällan av lycka
Fan vad illa lär du tycka
Men misströsta ej
Jag är glad för mig, jag är glad för det jag har, men jag strävar efter något fantasifullt, något vagt