I förgreningarna övervintrar de
ord som väntar
aldrig andade av mig, ostavade orörda
jag kan inte slösa dessa på din ovänhet

det finns minuter när sans
(som misstolkas vara minnen)
återvänder

mina cellväggar är av härdad granit
lika starka som spindelväv
lika på jakt

jag vet ingen väg eller ens en karta som
leder

ut

anför
skammen