Kommer du ihåg första gången som vi träffades på
Första gången som vi sågs
För det var ett ödets nyck
För stjärnorna lyste för oss som ett kärlekens ögonkast
Och det var det som fick oss två fast på ett endaste ögonblick
Och nu när jag tänker tillbaka, så blir jag alldeles knäsvag
En vacker kontrast denna månskensnatt

Kommer du ihåg sista gången som du och jag sågs
Och då mitt hjärta bara brast och föll ut i gråt
Tårar som föll ner till golvet och blev till ett öppet hav
För helt plötsligt så vart jag helt ensam kvar
Och det långt ifrån den verklighet som jag vara van att ha
För nu så var jag ute på djupt vatten, långt ifrån land
Och när nästa våg kom, så drog den bara ner mig nedför djuphavsruinens brant
där jag drunknade

Men ingenting av det här hade hänt om du bara hade vänt dig om
efter att du hade gjort slut
För då så hade du sett vad som höll på hända och ske med mig
Och då vet jag att du inte hade lämnat mig helt ifred
Lämnat mig ifred med ett så öppet sår
Men nu är det som det är
Och allt det här minns jag som om det vore igår
Men nu när du inte är kvar här längre tillsammans med mig så vet jag vad jag har och vad jag får
Vackra och fula små minnen som har satt sina spår
Men åhh, vad jag älskade dig...

Ken Cassel
28/1-2012.