Du som talar om vinden

du som vandrar längs stilla floder
och ser svanar i andra färger
som seglar över djupen
och flyger över skogarna

du som ser
att också de stilla strömmarna
har sina vattenfall
sina drag och virvlar
sina stråk av storm
under blanka ytor

du som hör pulsen slå
genom dagen
genom natten

du som går
längs hjortarnas stigar
längs stranden
av den svarta flodens mörker

du som undrar
över vilka språk
den främmande förstår

och om han någonsin hör
vinden viska

och de stora djurens hovar
dansa i skogarnas snöbryn
för att berätta

att någon ännu finns

någon ännu minns

någon ännu vet
att svanar
kan vara svarta

dofter kan vara vilda
som björnen om våren
som kvinnan om natten
som glöden i strömmens bråddjup

någon ännu vandrar
med bara fötter
över norrsken och vintern isar

någon ännu är på väg
mot ögontjärnen


Du som talar om vinden
du som bjuder fågeln lä
i skålade händer

du som läser ledan
ur en främlings hjärta

du som räknar virvlarna
i flodens stillhet
och ser
att de bildar tecken


Din är dagen
din är natten

din är vandringen
med vinden vid din sida


Och på andra sidan
av svanarnas skogsälv
frustar den tystes vilande hästar
i natten