Kroppar i onaturligt snygga positioner. Ena handen i midjan, den andra nonchalant hängande utmed höftens form. Lockande blickar under tjocka mascaraögonfransar. Någon knuffar till någon annan, vildsinta blickar utbytes.

Ständiga besök på toaletten. Mer puder. Mer rouge. Mer läppstift och pussa bort överskottet på vitt papper. Allt för att se så naturligt underskön ut som möjligt.

Under välsparvade klänningssiluetter döljer sig en liten A-kupa, uppushad två storlekar, en helkroppsstrumpa som suger in och lyfter upp, formar och förbättrar råmaterialet. Lösögonfransar, extensions i håret och naglar gjorda av gelé.

Falsk marknadsföring.

Männen är inte mycket bättre...

Avslappnade reklamtypen; han kör en skön mössa från Granpa som ger illusionen av att han har en ungdomlig kalufs som sticker ut, i själva verket täcker han flinten på toppen. Halvdryg och halvpackad.

Finanstypen; rullar alla olika kort i baren och kompenserar sitt stereotypa yttre på så sätt. Skjortan kommer från Stenströms och anses vara "kunnig". Kan bara prata om sitt jobb och saknar fullkomligt charm.

 Min typ; skrattar högt åt sällskapets göteborgsskämt. Beställer in ett glas rött och tackar vänligt servitrisen. Möter min blick och ler lite snett. Jag smälter. Men som tur är har jag min fit-for-combat-utstyrsel på mig så jag ser fortfarande välsvaravd och lagom solkysst ut. Jag ler tillbaka, men undviker närkontakt. Kanske en nagel går av eller så fastnar hans klocka i mitt hår och så, vips, så lossnar en hårtuss. Nej, avstånd är bättre. I alla fall så länge han är nykter...

Han; "Riktigt snygg tjej. Måste se till att få henne lite full innan jag närmar mig, annars kommer hon bara märka hur kort jag är och att jag har risig andedräkt idag."