Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

jag borde lämna dig ifred men lämna mig aldrig

Och jag vet att jag måste avsluta,
suga giftet ur såret
och låta vinterhalvåret
försluta allt. Allt vårt förflutna

Men du bara omtumlar,
hela mig, hjärna och hjärta
Att vara van vid en så outhärdlig smärta,
är så fel. Men så rätt. Och jag fumlar

bort alla ord, allt jag vill förklara
"Jag är din, men inte så länge till"
Blir en lögn. "Jag är din och tiden står still"
tills vi båda kan försvinna och avklara

varandra. Jag längtar tills du flyttat
när gatorna inte längre luktar av dig
Och när du inte längre kan se hela mig
mitt sårade inre, och att allt det yttre är påhittat

Men jag saknar dig redan. Förstår du det?
Trots att alla kyssar i mörkret gör mig illa
trots att du inte är min och din tid ej står stilla
Så är det nog bara du som vet

Allt.
Vid tanken på din flykt blåser sommaren redan kallt




Bunden vers (Rim) av frosthjärta
Läst 342 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2012-02-07 22:10



Bookmark and Share


  kerstin skriver VIP
jag berörs av din text. det är svårt att vara där där diktjaget är.
slutet är väldigt bra skrivet


"...bara du som vet

Allt.
Vid tanken på din flykt blåser sommaren redan kallt"
2012-02-07
  > Nästa text
< Föregående

frosthjärta
frosthjärta