din bön du bad vi låg sist var
skrik    efter reserver från vilan då
mobilisering att utplåna
spår, efter mig, tillbaka till…
grottmålningar
charmande blygsel
men ser du, älskade, det är för sent
allt sagt är inbränt,
graffiti heltäckande våra (hud)avigor
och det banala talesättet att nya kvastar sopa bäst
besannas i sitt obscena läk
om bara inte tiden hade grinat så roat åt
balansräkningen av våra
tillsammans mödor