så sorgsam ton ekar inom mig
ibland, då och då
Tårar som vill flöda i vild fors
stoppas i en sväljning

Tittar ner och på ingenting
går vidare men tomheten
ekande inom
bakom mig hör jag
droppar krossas mot marken
blundar, låter tomheten klä blicken

naket slår stegen mot gatan
där jag går