Rest så länge jag minns
längs det öde landet

järnvägs spåren
har blivit tatuerade på
min nakna hud

jag stänger dörrar till
kupéer som släpper in ljus
isolerar det lilla som jag har kvar

ingen klipper längre min biljett
jag syns knappt längre
bara en skugg figur
i den eviga mörkret
som omger

rest så länge jag minns
längs det öde landet