Även jag har en iver
som visas upp när jag skriver

Pennan är makten och handen är min slav
Gud är tanken som oss slår...
i magen, där han klöser, river och spottar i våra sår

Paniken är stygnen jag syr i min kropp
jag har bråttom att leva ett liv som redan är över
sedan länge
över
avslutat
kapitlets sista rad
PUNKT.

Lungorna strejkar
röken från cigaretten penetrerar hårt och intensivt
lungblåsorna spricker
varar och slickar
insidan av
något som saknar flimmerhår.

Framåtböjd och förnedrad
i ett kök
i en smutsig lägenhet
belägen vid Hisingen
I det blöta och kalla Göteborg.

Och jag böjer ner min blick
du gör vad jag sa att du inte fick

Din stora hand runt baksidan av min nacke
pressar mig neråt mot köksbordet
Naken och penetrerad
smärta
och ångesten
håller varandra i hand
och jag skäms
över att jag sa NEJ

MEN MEST SKÄMS JAG
Över att du tog dig friheten till min kropp, mitt tempel
och jag bara stod vid sidan av och såg på.

Likt ett scenario där en mobbare skadar sitt offer
men jag hejjar inte på

Jag lider i tystnaden.

Allt som hörs är dina flämtande andetag, och friktionen från min kropp som gnids mot ett vitt IKEA-bords glatta yta

Jag skäms
Och jag kan inte sluta.