Den där symbolik-suktande drama-queenen som pyr inom mig vill att jag ska skaffa mig ett nytt poeter.se account.

Ett som inte känns som ett hand-me-down gammalt klädesplagg som han brukade ha men som det nu är nästas tur att dras med.

En nystart.

Inte för att det egentligen behövs.
Inte för att det vore fint. Well inte främst för att det vore fint.
Utan för att han förtjänar det.

Han förtjänar sitt eget.
Ny musik, nytt poeter.se, nytt, nytt, nytt!
En fet jävla vårstädning.
Damma bort alla kaksmulor och glömma allt gammalt skrot.


Och sen måste jag ta på mig mitt allra bästa. För han kommer alltid förtjäna mer än jag någonsin kommer kunna vara, men det betyder inte att jag inte behöver försöka.