Har DU någonsin
gråten

att gråten stiger inom dig
som
tidvattnet,
sakta, tigande tystnad

Känner du att din pansar
krackelerat
själen blottas och du är skyddslös

Har du sänkt blicken för att inte
dränka den mötande

sänkt blicken som tröst för din själ
som ligger där sårad

Kanske är känslan av stigande tårar
läkandet för själen för att snart

åter kunna lyfta blicken
och le mot okända ögon

jag har inga svar
jag tänkte