Sprider sig, genom söndertrasad ven
bröstkorgen svider, maggrop fylls utan järnrikt rött
Halspulsåder läcker, klarar inte av
att hålla tätt. Rinner, torkar och klibbar
igen – mungipan utav ett leende
Rester utav hud och skratt
klumpar under nagel, river kliar
biter bort den lyckliga delen
utav moder
kakan, ska ätas och bevaras
Och skriket när knän rasar, faller
pladask med tappad haka


Han var det finaste – hon någonsin sett