Jag saknar det som inte finns.
Jag saknar ibland mitt långa hår
och uppätna skorna.
Jag kan sakna de dagar jag mådde som värst
jag kan sakna de dagar jag skrattade mest.
Jag kan sakna nyanserna
som någon såg i mig,
jag kan sakna dagar
då ingen nådde mig.
Jag kan sakna allt jag inte hade gjort än,
men sedan gjorde och nu är det gjort,
överstökat, klart och förväntan den är över den med
och man suktar efter nya ting.
Jag kan sakna kläderna jag slängde
och banden jag skar av.
Jag kan sakna orden jag inte minns.
Jag kan sakna dagar jag bara skrev för att hållas kvar,
för att det var det enda jag kunde.