under tidsbelägring utan rymd,

där vi läser ur händerna,

det stormande havet i gråskalan.

betslet ur tiden.



och det är nu barrskogen talar,

utan mörknande sång.

bara vi som irrar omkring,

vet att vi väntar, är envisa.



det är sällan detta sker,

unga frun som gråter

knappnålar ur ögonen.

---