Vi lyssnar efter livstecken,
efter klanger, sjungande signaler
minnets räls luktar hett och metalliskt
vi längtar gnistblå elektricitet
väntar som kvarglömda hundar
klarögda, vid övergivna perronger
men tågen stannar inte längre här
mellan sliprar växer kamomill och tåtel
och allt bara passerar, i junidimman
kantrar och blir borta