Efter att de sista tonerna avklingat
Råder ett ögonblicks förväntansfullt stiltje
Innan den väl avvägda applåden fyller rummet

Natten har övergått i gryning

Och då värdskapets röst åter intagit mig
Skruvas urverket långsamt tillbaka
Jag bläddrar resignerat framåt i menyn

Morgonen sprider sitt ljus

Nya ansikten, nya landskap
Växer fram som blommande knoppar på estraden
Letar sig fram till min skygga välvilja

Ännu en dag har randats

Födslovåndan är kort men märkbar
Och strax förbleknar suckande mitt motstånd
Jag tar plats i det nykläckta dioramat

Lättnaden får åter sprida sig