praktfull stryker jag fram
över brunnen
in under.

vi vet inte
och
kan
inte sträcka mer –
sorlet och bruset

allt sker i syn:

insyn
tillsyn
hänsyn.

vägen är i vägen, jag är i väggen
men, barnet? i vägen
och sövande berättar det
om dess böner och betraktelser – jag ser runt runt
men kommer ingenvart.

vart borde?
jag.

här finns
och kullarna ropar fastän ingen tillstymmelse av renhet
praktfullhet.

och

vägen är fortfarande.

---