Jag vill gråta men något stoppar mig

Vet inte om det är vetskapen att jag själv fick tårarna att flöda
Jag själv som hackade stora hål i mitt inre

Är rädd att mitt vall var fel
Vet inte om det går att få ogjort, om skadan är för stor?

Tårarna rinner ner i min själ, hållen fylls av vårat hav av upplevelser tillsammans

Är rädd att själen kommer spricka och vårat hav försviner för evigt