Jag är arg och jag är ledsen

Jag har en klump i magen och en ångest som klöser mig i halsen. Det känns som ett inre tryck som pressar sig uppåt insidan av min hals

Känslan av att spy, fast ingenting kommer upp. Bara ångesten som kravlar sig ur min mun och bänder sönder min käke

Jag kan känna hur ilskan får mitt hjärta att slå hårdare och hur förvirringen får mina hormoner att rida galopp över en farlig terräng

Jag vill inte känna längre, jag vill vara likgiltig igen. För att inte känna någonting var bättre än detta jävla kaos i mig själv

Det gör ont att bära sin egen tyngd i sorg och andras rädslor och rädslor för andras liv och sorgen som tynger ner mig sitter någonstans i fötterna

Jag drar mig i håret och längtar efter att få komma härifrån - men jag kom precis hem
HEM TILL ALLT IGEN
Man kan inte fly men man kan åtminstone försöka

Ska jag förtränga allt och trycka ner det tills jag exploderar om och om igen?
För jag vill inte, motviljan är lika stark som viljan till att köra ner fingrarna i halsen efter en flötig middag, jakten efter lycka, lycka i form av fysisk attraktion

Men jag är äcklig, med ett smutsigt jävla sinne och obehaglig kropp.
Jag är allt du inte vill att jag ska vara, och jag är allt jag önskar att jag inte var.