Anna och Maria i den nya lägenheten. En stor vit dubbelsäng, ett vitt skåp, flyttkartonger.

ANNA: Gå och vila dig lite nu, du fyller ju år. Vi får packa upp resten sedan. Jag går bara en sväng och handlar.

MARIA: Mmm.

Maria lägger sig på sängen och sluter ögonen. Drömbilder projiceras på skärmen i bakgrunden. Stumfilm, slow motion, musik.

Första bilden: Anna och Sven på verandan. Hon är klädd för att resa, sätter ner väskan. De kramas kort och kamratligt, utan passion, men ser på varandra länge när hon börjar gå mot vägen. Lisa (10) och Kalle (14), Svens barn från ett tidigare äktenskap, kommer ut på verandan och vinkar. De ser allvarliga ut.

Andra bilden: Maria och Henrik i ateljen. Hon packar, han målar, låtsas inte se. När hon försöker ta en burk med färger som står på bordet vid staffliet ser han dock upp ett ögonblick, skakar på huvudet och ler milt överseende. Hon blänger, rycker på axlarna, sätter tillbaka burken med en smäll och packar vidare.

Anna kommer tillbaka lastad med påsar, skurhink och ett par stora genomskinliga stövlar samt ett vitt paket som hon kastar till Maria i sängen.

ANNA: Du kan aldrig gissa!

MARIA: Nej.. en bok? Ett par örhängen? Du har väl lagt dem i ett stort paket för att luras kanske?

ANNA: Nej..

Maria öppnar paketet och den svarta kaninen hoppar ut.

MARIA: Å! En kanin! Vad mjuk den är! Det är en vädur, den har hängande öron! Vilken fin present!

ANNA: Ja jag tänkte att du behövde lite tröst.

MARIA: En kanin i stället för en karl, hehe..

ANNA: Just vad jag tänkte!

MARIA: ..och i väntan på en annan..

ANNA: Du har så bråttom. Varför kan du inte bara ta det lugnt och tänka på dig själv ett slag? Det gör jag. Sven och jag är verkligen bara vänner. Det är inga problem. Han pratade om att komma hit i nästa vecka eller så, med barnen. Ja Henrik kanske också skulle följa med förresten.

MARIA: (rycker på axlarna) Misstänkte det. Han är väl nyfiken på hur pass dåligt jag klarar mig utan honom. Du den här kaninen.. den är ju jättesöt. Men tänk om den kissar i sängen?

Kaninen hoppar ner ur sängen och kissar på golvet.

MARIA: Det var en klok kanin!

ANNA: Ingen fara, jag har handlat städgrejer.

MARIA: Du tänker då på allt. Men du vet att jag bara kommer att bo här tillfälligt, tills Charles får kontrakt på sin nya lägenhet. Då flyttar jag till honom. Det har jag ju sagt.

ANNA: Man ska aldrig vara säker. Sånt kan ändra sig.

Det hörs ett gnäll utifrån trapphuset. Maria springer och öppnar dörren, som Anna lämnat på glänt. Kaninen skuttar in.

MARIA: Att han inte sprang iväg! Visst är han klok. Han hängde ju nästan på dörrhandtaget. Jag tror minsann att han redan har växt.

Kaninen börjar krafsa på golvet innanför dörren.

MARIA: Jaha och så ska den bajsa också förstås. Jag får väl gå ut och köpa en kattlåda. Var ligger den där zoo-affären?

ANNA: Det är bara tvärs över gården. Jag ska visa dig.

Det ringer på dörren. Sven, Kalle, Lisa och Henrik stiger in i hallen och krånglar sig förbi den bajsande kaninen.

MARIA: Kommer ni redan?

SVEN: Tja, vi hade vägarna förbi..

LISA: Å, har ni skaffat en kaniiiiin? Va sööööt! Vad heter den?

MARIA: Jag vet inte än, jag fick den precis i födelsedagspresent. Nisse, kan den väl heta.

SVEN: Ja just det ja.. grattis på födelsedagen! Det är från oss allihopa.

Han räcker Maria en bukett tulpaner.

MARIA: Tack så mycket. Men det hade ni väl inte behövt.

ANNA: Jag kan sätta dom i vatten. Jag skulle ändå sätta på kaffe.

MARIA: Jag skulle just gå ut faktiskt. Köpa en låda till kaninen.

ANNA: Han klarar sig väl en stund. Kaffet är snart klart. Vi tar lite choklad och går ut på taket. Ni vill väl röka förstås.

SVEN: Jo, det säger man ju inte nej till.

HENRIK: Ge honom lite choklad och cigaretter så jämnar det ut sig med de där små rosa pillren han käkar.

SVEN: Jamen du har rätt, då kan jag ju äta mer piller! Vi bär ut bordet här.

ANNA: Jag kommer efter med kaffet. Lisa och Kalle, ni kan sitta i soffan här och kela med kaninen. Jag lämnar lite choklad till er. Maria, du kan ju gå till zooaffären över taket! Det är bara över gården ut genom porten och så runt hörnet till höger. Lätt som en plätt.

Lisa och Kalle sätter sig i hörnsoffan. Männen bär ut bordet.

MARIA: Charles sa att han kanske skulle komma idag. Vi ska åka och kolla på lägenheten.

ANNA: Men du kan väl lugna dig lite, vi har ju precis flyttat in. Du får ju tänka på kaninen.

Maria rycker på axlarna, släntrar ut på taket och tänder en cig. Sven och Henrik står och hänger på bordet och röker.

HENRIK: Han gör visst inget annat än knaprar piller nu för tiden, sedan Anna flyttade.

SVEN: Nä men jag blir ju glad av dom. Det är ju tur att det finns.

MARIA: Jag ska gå till zooaffären.

Hon börjar klättra nerför det mjukt rundade tegeltaket men får svindel och vänder.

MARIA: Hjälp, det här går nog inte riktigt bra.

Sven och Henrik drar upp henne till terassen igen.

MARIA: Tack. Jag går andra hållet.

När hon kommer in i lägenheten sitter Kalle och Lisa i soffan och röker cigariller.

MARIA: Nämen.. får ni röka för pappa? Vem har gett er cigariller?

Ljus upp på Charles, som sitter i fåtöljen i vit cowboyhatt, boots och med en cigarill i var mungipa. Han grinar så att hörntänderna av guld glänser.

MARIA: Charles, du .. du är en GANGSTER!

Hon sparkar honom under hans vänstra fotsula. Black.

[TO BE CONTINUED...]