om bergodalbanor tycker jag inte alls
i alla fall inte då

Köpenhamn -78 och livet lekte kull

fyllesjuk å det grövsta

fort som fan for vagnen genom krokar öglor hårsnålar

genom looper avarter och krön

håret fladdrade fritt i den fria vinden

mitt leende bleknade bort i den fyllna skuggan

trodde aldrig fanskapet skulle stanna

spakföraren verkade gilla mitt uppgrinade face

och som hin håle tyckte om min situstion

magen slog dubbelvolter och invärtes ropade jag tyst på hjälp

aldrig aldrig mera och så har det blivet