Under broarna finns mörka rum
tårarna rinner
jag springer följd av min igen skugga
den utgör min enda tröst i mörkret
vinden skakar
ansiktet sjunker in i murarna
man kan öppna ett lås utan nyckel
utan att skada låset
nyckeln är en skada
som staden befrias i från
mina ögon tåras när jag passerar
minnes platsen
jag vaknar vid fönstret
klor lyser i mörkret
och blod som rinner i låset......