Vår. I luften. I kroppen.
Kvinnor plockar fram sina tortyrredskap ur undangömda, mörka hålor i källaren och från vinden. Dammiga, ondskefulla dyrgripar som, under vintervilan, har blivit stela i lädret, smalare kring tårna och högre över havet. Kvävande över bröstkorgen och boa constrictor-tajta runt vintermulliga höfter skapade av semlor, våffeldagar och varm choklad med vispad grädde med smak av vit choklad. Tröstätandet skapade denna kropp är texten jag borde trycka upp på en t-shirt, vore jag en kvinna med tillräckligt mycket självironi och distans till alla jävla ideal. Det är jag inte, därav avsaknaden av t-shirten.

Stilettklackar, kilklackar, Engelsk klack, Fransk klack, taxklack, platåklack och blockklack. Tortyrens redskap är inte bara begränsade till högklackat, utan även i form av kortkorta kjolar. Kjolar som inte gör vinterbleka ben rättvisa. Kjolar som är för tajta och liksom rullar upp längs med låren vid minsta rörelse, blottlägger knubbiga knän utan pardon. Klänningarna fiskas fram ur garderobernas djup, där de legat och lurat hela vintern, likt hajar under mörk vattenyta. Mörka skuggor, redo att förgöra den kvinnokropp som vågar sig ner i djupet.
Orädd, som jag ändå anser mig själv vara, tar jag mig an dessa mörka håligheter och djup med ett självförtroende som heter duga.

5 minuter senare rullar mina ögon bakåt in i huvudet i panik, svetten lackar och rinner långsamt ner utför ryggslutets kurva. Heltäckningsmattan smeker min högra ansikshalva, med sin dammiga och ogästvänliga yta. Hittar en torrostad jordnöt och vad som kan antas vara en bit lasagne, men jag väljer att inte provsmaka utan gör istället en mental anteckning att det börjar bli läge att dammsuga matthelvetet.

Jag ligger inte på golvet för att det är intressant att se saker ur ett annat perspektiv, jag ligger på golvet eftersom jag håller på att bli besegrad av en ljusrosa, kroppsslimmad klänning från helvetet. Först fick jag den knappt ens över huvudet, ännu svårare var det att pressa den över mina brottaraxlar och ett tag stod jag med armarna rakt upp ovanför huvudet med klänningen halvvägs ner över bröstet. Jag andades in tyget och bestämde mig för att det här inte var dagen som en ljusrosa helvetesklänning besegrade mig.

Men det gjorde den och efter att, i stort sett, ha spräckt var enda söm låg den nu bredvid mig, som en svettig rosa flamingo med döden runt hörnet, och vi båda flämtade högt av utmattning.

Klackarna satt dock fortfarande på plats, HA! Jag kunde dock inte stå i dem för då kapades blodtillförseln till fötterna och jag blev vimmelkantig av smärtan, men jag kunde ha på mig dem om jag låg raklång, halvnaken och svettig på min smutsiga heltäckningsmatta, tuggandes på en torrostad jordnöt.

På inköpslistan: en kroppsstrumpa som suger in, trycker undan och lyfter upp, klänningar som är en storlek större än vad jag själv anser mig ha och silikonilägg till skorna för att dämpa smärtan. Och ja just det, skavsårsplåster också.

Bring it on vårhelvete och försommarhelvete. Tortyrredskapen är framme och jag är redo för en ny säsong. Vårkänslor my ass.