Varsågod. Ta för er bara,
girighetssamhälle,
som ej någonsin kan tröttna på att bråka med mig,
skönstaxerad för att jag led av för liten inkomst
och förföljd av skattemyndigheterna tills min ekonomi var helt förintad,
varpå man nedlåtande med sju års dröjsmål
gav mig landets lägsta möjliga pension
som någon sorts kompensation
för att de tvingat mig ge upp att tjäna pengar.
Ändå hade jag en gång en hyfsad tjänst som organist
och tjänade mer än vad jag behövde
i en god katolsk församling där jag trivdes väl
och hörde hemma som född katolik
men sparkades för att jag hade fräckheten att påpeka
latinets nödvändiga vikt för den liturgiska musiken,
men latinet hade skrotats av ett Vatikankoncilium,
varför jag blev obekväm och måste sparkas bort.
Förlagen ratade mig konsekvent
för att de inte kunde se en möjlighet att tjäna pengar
på historiska romaner, skådespel och dikter,
hur utförligt och väl skrivna de än var,
så att jag har förblivit refuserad nu i 40 år
och publicerar därför gratis mina verk på nätet
samman med vad jag har komponerat genom åren.
Gamsamhället vägrade mig konsekvent en utkomst
och har bara straffat mig för att jag varit kreativ,
men felet är blott girigheten
som förlamar hela samhället
och genompyr dess väsen genom hjärntvätt och byråkrati:
"Du måste vara girig och ta del i girighetens stress,
ty annars har du ingen del i samhället."
Då avstår jag nog hellre från det privilegiet
för att enligt min natur fortsätta kunna vara kreativ.


(mina skrifter finns på ,
och musiken håller på att komma upp på YouTube -
sök där på mitt riktiga namn Christian Lanciai -
se vidare under samma namn på facebook,
där jag förekommer i stort sett alla dagar.)