Alarmet, en återkommande signal som brände hål i de drömmar som målat oförklarliga bilder på iris inre väggar. Hon spände sovande muskler, ögonlocken grep än hårdare om varandra och hans arm gled sakta av hennes nakna kropp när hon sträckte sig efter mobilen.
Det var tidigt, alldeles för tidigt och hon önskade sig en lördagsmorgon och tillåtelsen att få somna om.

Larmet fortsatte att tjuta och hennes barbenta önskning skingrades för var sekund som den lade natten åt sidan.

Hans röst lät oanvänd, som om den letade sin väg ut ur slumrande lungor när han drog hennes kropp tillbaka - mot sin. Bröstkorgen var bar, varm under det fortfarande orörda täcket. Hans famn fann nya vägar att sluta sig för var gång han tog henne i sina armar och hon log när händerna inte nöjde sig med att krama, utan smekte hennes bröst, mage, lår och troskant. Omedvetet men med avsikt tryckte hon sig mot honom, en svank med vilja och ett uppskattat ljud, ett mmm:ande bakom slutna läppar vibrerade mot den punkt där nacke möter öra.

Så länge sedan, så många dagar sen hon känt hans beröring på insidan och längtan att få välkomna honom med särade ben brände njutbart, men dagens måsten väntade inte och valet var inte svårt – hon skulle komma försent.

Andetag delar en tystnad i tu, två hjärtan rusar - läppar smakar utsvultet på varandra och en kind färgades röd

Hans tyngd lade sig att vila ovan hennes rygg när hon släppte taget om det vita lakanet. Hon slog sina ben om hans och hon kände hans nästipp snudda hennes öra när hon vred huvudet, precis så pass att blicken landade bakom hennes axel.


"Godmorgon" hon log.

Och hans ögon glittrade.