De blå gardinerna i vallmomotiv
lampan som aldrig tänds
flygbiljetten och fotografiet sparat
prydligt på hyllan
som ett minne av att livet hon hade haft
verkligen hade varit sanning
Där vandrar hon i oro och bitterhet
tysta tårar bakom låsta dörrar
hoppas att han inte hör
men vet att han ser
sorgen är för stor att dölja
att glömma
Tänker på det sista försöket
och allt som togs henne ifrån
man barn hus
liv
Och föraktet det bara växer
precis som kärleken mellan honom och hans nya hon
och hon andas ut sin uppgivenhet
drar fast de blå gardinerna med vallmomotiv
och somnar i väntan på en till ny dag.