Gammal musik får mig att minnas ett par vänner som gått bort och jag tycker jag borde ha hedrat deras minne mer än jag gjort, sagt något, nämnt något. Det skulle jag själv önskat om jag gått bort. Jag skulle svävat där över topparna på något träd och kollat in minerna. Sett om det fanns en äkta tår, något baktaleri, en bön, en hyllest, någon rolig historia. Jag kanske skulle säga: "Hej, jag kan flyga! Och kolla där, där är damernas omklädningsrum och det är ingen vits i att dricka ty det är inget att hälla nubben i." Det skulle jag nog göra. Sedan skulle jag dra bort dit solen går ner och se vart polarna tagit vägen.