En dag
tappade jag bort verkligheten
Hon var kort,
svart hår,
stora glasögon

Jag tappade bort henne
på ett tåg,
på väg till månen

Det var konstigt
För jag höll henne i min hand
lika hårt,
som den där nallen
och filten

En dag
tappade jag bort verkligheten
Hon gav mig en kyss
Dagen innan hon försvann
Jag föll ned på asfalten
och kände
jordens rotation

Hon var vacker
en gång i tiden
Som lukten,
av mammas kudde

Jag tappade bort henne
hittade henne,
tappade bort henne igen
Släppte taget om hennes hand

Det är dags
att lägga sig

igen