Som vågorna slår
med havets kraft
igen och igen
mot stranden

Mitt hjärta jag flår
från kärleken jag haft
igen och igen
för att bryta banden

Som de slagna vågorna
sitt söta drar tillbaka
men lämnar sältan kvar

Släckte du lågorna
mitt hjärta försaka
och bröt det som bar

Jag försökte skrika havet bort
för att stoppa de dundrande vågorna
Jag slöt mina tröstlösa ögon hårt
för att få fallna tårar att släcka lågorna

Men på samma sätt
som stranden ligger fast
trots att vågorna slår

Är jag fast i det som skett
kast efter kast utan rast
dag såväl som månad som år

Lasten efter din sötma består
i min längtan på tå jag står
men endast tårarnas sälta återstår
en sälta som fyller alla mina sår