Ni kommer aldrig förstå, alla tankar som rusar.
Ni kommer aldrig känna smärtan som pulserar i takt med mitt hjärtats bistra slag.

Jag väntar på det som aldrig kommer,
en tid som har passerat,
en tid som var.

Livet ligger utspritt på marken,
sköra skärvor av glas.
Du kan inte röra mig,
jag förstör, jag tär.

Du får inte se på mig,
när jag ser ut så här.
Mitt huvud exploderar,
kan inte hålla tillbaka,
ger upp kampen.

Tårarna dränker mig,
sjunker ner i en ocean,
en helig vattengrav.

Och Monstret har vunnit,
Monstret vann, igen.