rummen ekar tomt
i banankartongen fylld med köksgeråd
har liv uppstått sen jag var här sist
jag sitter i rummet jag bodde i då
och bor i nu
ett kort tag
bara fram tills på söndag

och jag vet att man aldrig kan komma tillbaka
jag minns sen jag var barn
ordspråket om den där floden
jag visste inte då hur sant det var
man kan aldrig komma tillbaka
inga människor man lämnat
inga platser man varit på
finns kvar

men under spillrorna
nånstans under alla lager av tid som gått
alla komplexa system
en miljon händelser upphöjt med en miljon
nånstans under dom spillrorna
finns saker som överlevt
liv som lyckats anpassa sig
till den värld
som vaknade imorse

och nånstans under spillrorna
möts vi alltid igen
som ljuva toner dränkta i varma melodier
på nåt sätt har du och jag lyckats anpassa oss
till den värld som vaknar
vaknar om nån timme
när som helst nu