Denna morgon
vaknar gryningen
i ett linne av eld

och kliver barfota
ut från mörkret
för att möta vindarna

och hon ser dem leka
med drakar i papper
redan i daggens tid


Lyssnar och hör
knastret av tystnaden
och drömmens andning

och drakarna
är rött och guld
blått och dimmans vita

och huset
där mörkret ännu vilar
är svart med gula knutar


"Se mig!"
Någon säger "se mig"
och någon fanns där

vid bäddens sida
som en viskning
och ett oväntat namn

och ändå vet hon inte
ändå minns hon inte
och hon ser en drake dö


Och hon går från huset
där han ännu sover
och nedför trappan

från verandans trä
och nerför stigen
mot sand och strand

och klär sig naken
och redo att lyssna
för att kanske höra

kanske vara den
som finner den som faller
när vindarna slutat att leka


Ljus, eld,
varsamma händer

våg, djup,
vingar som brutits

ord, röst,
morgonen växer


Gryning är
ditt namn