det viskar i grässtjälkars sömmar

djupvarmt klar brister

trådars höljen

det pirrar i mina fötter

är det här verkligen mark?

det kryper

när jorden andas

och sväljer

mot land

jag drömde att jag var invirad

i bladdofters länder

jag drömde att jag smälte samman

havsdjup och sand

nästan allt går isär här

bär jag verkligen mark ?

drömmars ord

smulas hastigt bort

jag vänder mig om

jag vänder nu

för allt

nästan allt glider undan

i solljuset,

brister mot luftens rörelser

mina andetag är så trasiga....

jag behöver havsvindars bris,

skölja mig hel igen

jag vill bara släppa taget...

igen

igen

igen