En droppe på väg mot sitt hav.

En fågel på väg mot sitt bo.

Jag flyger och svävar på rosaskimrande bubblor.
Hon berörde mitt sinne, mitt innersta väsen.
Inget är längre som det var.
Svart mörker ersatt med ljusblå himmel.

Det som gått förlorat är åter funnit.

Jag vänder blicken mot norr och ett förtjusande leende möter mig där.

Glimten i hennes ögon är trolldom fri från magi.
Det sannaste sanna är kärlekens under.

Äntligen pekar nålen på kompassen hem.

Där mitt hjärta har ro.