(för en ballast tynger lagom när den sköter sitt, sa myran om hävstångsprincipen och räddade sig undan vattnen)

och där i,
vid sidan
ser jag ju
gårdagen;

som en vindrutefilm svishande förbi i 100-trettio kmph

och fri flyger jag på friska vingar ändå

du landade på min rygg

*

plötsligt går det upp för mig

det har har inte hänt

jag har inte kastat i backen

inte slängt mig på handbromsen

inte heller snurrat in med skrikande gummi

med en sladd i skogen

inte låtit gruset sprutat över grässlänterna

ej heller har backspegeln

sprickan kvar

och över åkrarna därhemma

drar nordan över som vanligt

i sina sista sammansvärjningar

(immfria glas nu, immfria)

vågor i översvämmad älv innan torkan

suckar av sommarlängtande orkanvarning

jagande hoppet om värmen i syd

klagande sina osatta frön

en pryd däst parad

till nästgårds gräsgröna utflykter

så lyckades jag överleva

men hur lyckades du bygga där i obarmhärtigheten

belamrad av förevigade spektakel

på rad

pallisadernas arkad av stensatta torn

befästa sida vid sida - pantsatta hopp

av monumental hysteri över ett halvt liv

omringade av svartskogsskuggor och slitna fraser

alla planerade lappar med utropstecken

vems tack

vems tecken

vem stack med strecken som ska ristas i sten

och du har ingen aning om att du är orsak

till ett stort mirakel

och i spåren ovetande kryper myran vidare

det är barr

barr är det som är bördan

dubbla streck

dubbla tal

dubbla val

och jag väljer bara barr

där bara barr är valda