~*~

Vems skog detta är jag tror att jag vet
Hans hus det står dock nere i byn det;
Han kan ej mig se då jag stannar till här
Att beskåda som hans skog fyllas med snö helt

Min lilla häst måtte tycka det märkligt är
Att få stanna till utan en bondgård när'
Emellan skogen och den frusna sjön
Den mörkaste kvällningen på året där

Han giver sina seldons bjällror en törn
Som för att fråga om där råder något glömt
Det endaste ljud jämte det är svepandet
Utav den lätta vinden och den duniga snön

Skogen som är mörk och djup, är förtjusande
Men jag löften haver att hålla brådskande,
Och mil och åter mil innan sömn att färdas sen,
Och mil och åter mil innan sömn att färdas sen

Robert Frost 1923

L Patrik W Johansson svensk version 11-12 Juli 2012

Länk:

Om Robert Frost

Robert Frost - Den Väg som Aldrig Togs

e-bok:



Översättningar & Renderingar

American Poems.com:

Robert Frost