Känner du igen dig när jag berättar
om hur jag känner sorg och smärta,
men håller det inom mig
så den sprängs i min mage,
krossar allt i sin väg och gör ännu mer ont.
Och medan det gör som allra ondast
måste jag le för detta är en värld
där vi aldrig får visar oss svaga.

Känner du igen dig när jag berättar om tomheten
som fyller mig inombords.
När jag ler och känner att jag inte förtjänar mina egna leenden.
För jag förtjänar inte att leva.
och ingen förutom jag själv har förstått det.

Känner du igen dig när jag berättar om dem
som fortfarande tror på mig,
att de inte förstår att jag redan slutat leva.
jag har inget mer att ge eller få.
Det är redan över.
Man kan leva för andra men bara till en viss del.

Förstår du när jag berättar att jag vill gå nu?
Förstår du när jag berättar att jag vill vila nu?
Förstår du när jag ber dig att släppa taget om mig nu?
Snälla.







© Veronika Forsberg