Vinden ryktar moln
skriver noter i vitt tagel
i din iris speglas lågor
i rispor över vårhimlen

uppför grusgången går hon
ingen lie eller kåpa
bara blåsippor och vide
nystar stjälkar i handen

tornseglarna hukar,
barnen klädda i snö
och onaturligt lugna ögon
bränner hö bakom ladan

och alla de tidigare har slagit väg i snön
du följer dem i frusna fötter
något smälter
brutna grässtrån vidjar åter