Arv och Miljö bor tillsammans
Sedan moder Natur hyrde ut
de levt i en trång liten etta
Klart vänskapen tryter till slut

Arv är så envis och klagar
Hon är enträgen, småsint i sinn
Med lappar på luckor i köket
förväntas Miljö rättas in

Miljö är så ofattbart hispig
vill förändra sin Arv i ett hugg
Försöken slår fel och blir ångest
Tror att Arv inte bryr sig ett dugg

Arv ligger tungsint på soffan
då Miljö står och sliter och drar
Arv sina armar hon korsar
hon har tiden Miljö inte har

De är vänner som aldrig kan samsas
En vilja blir stark nog för två
Men ingen står orubbligt stadig
då vänner kan trivas ändå